Fråga: Jag och en annan person har enligt (aningen osäker) pappersforskning en gemensam ana på 1400-talet. Vi matchar enligt DNA-testet 44/9. Är detta ett bevis på att släktskapet stämmer?
Svar: Nej, er matchning säger ingenting om ett eventuellt släktskap på 1400-talet. Det hade inte ens kunnat användas som bevis för ett visst släktskap på 1700-talet. Låt oss se på varför det är så.
Massor av anor
För att komma så långt tillbaka som till 1400-talet måste vi gå ungefär 18 generationer bakåt i din antavla. I den generationen har du ca 130 000 anor (även om en hel del av dem kommer att vara samma personer på grund av så kallade anförluster). Den person du matchar har också ca 130 000 anor på 1400-talet.
För att kunna säga att ni har endast ett släktskap på 1400-talet måste både du och din matchning ha kartlagt alla dessa totalt 260 000 anor. Det är en helt omöjlig uppgift. Ni kan alltså vara släkt på tusentals ställen på 1400-talet utan att kunna hitta det i några källor.
Men låt oss för ett ögonblick föreställa oss att ni är släktforskare med superkrafter, som lyckats hitta en guldgruva med tiotusentals helt okända arkivkällor. Med dessa källor lyckas ni kartlägga båda era antavlor 18 generationer bakåt. Och då ser ni att era antavlor faktiskt bara går ihop på ett enda ställe. Kan ni då säga att DNA-matchningen bevisar detta släktskap? Nej, det kan ni inte…
Massor av pappor
Anledningarna är flera. Främst är det så att på vägen till dina 130 000 anor på 1400-talet finns det 65 000 faderskap. Och bland dem finns det garanterat ett stort antal där pappan är någon annan än den som står i källorna.
DNA-undersökningar pekar på att 1-2% av alla barn har en annan pappa än den officielle. Det betyder att ca 650-1300 av faderskapen i den superantavla du kartlagt är fel och att många grenar i antavlan faktiskt ser annorlunda ut. Och samma gäller förstås för din DNA-matchnings antavla. Det släktskap ni tror er ha behöver alltså inte stämma och det kan dessutom finnas mängder med andra släktskap mellan er, som inte går att kartlägga i källorna.
Men låt oss ta era superkrafter ett steg till. Vi tänker oss att ni även har en röntgensyn, som kan se om en pappa är en biologisk pappa eller inte. Med hjälp av denna egenskap lyckas ni kartlägga två helt korrekta antavlor hela vägen tillbaka till alla era anor på 1400-talet.
Om ni då ser att det verkligen bara går att hitta ett enda släktskap mellan er, kan ni då säga att ert gemensamma DNA måste komma från denna enda gemensamma ana? Nej, det kan ni ändå inte göra…
Inte DNA från alla
Det är nämligen så att slumpen i DNA-arvet gör att du inte har DNA från alla dina anor. Går vi längre tillbaka än 6 generationer i din antavla, så finns där anor som du inte ärvt något alls DNA från. Och andelen genetiska anor sjunker sedan snabbt för varje generation.
I tabellen nedan ser du hur många anor du har i varje generation av din antavla. I den högra kolumnen står hur många anor som du har ärvt något DNA från (siffrorna är ungefärliga antal från matematiska simuleringar).
Som du kan se så bär du på DNA från mindre än hälften av dina anor, när vi kommit 11 generationer bakåt i antavlan. Från anorna på 1400-talet bär du bara på DNA från ca 1090 av 131 000 anor. Av de andra 130 000 anorna finns inga spår i ditt DNA.
Detta är en anledning till att det inte går att dra några slutsatser längre bak i tiden, med hjälp av de vanliga, så kallade autosomala, DNA-testerna. Vi bär helt enkelt bara på DNA från en bråkdel av våra anor.
Men låt oss säga att era superkrafter inte bara gäller släktforskning och röntgensyn. Vi tänker oss att ni även har super-DNA, som innehåller spår från alla era anor på 1400-talet. Då skulle ni båda bära på DNA från den enda gemensamma ana som ni hittat.
Men… att två personer har DNA från en och samma ana innebär inte att det blir DNA-match. Det krävs också att de båda råkat ärva samma bit av DNA från denna ana. Och sannolikheten att två personer ska ärva samma bit DNA från en ana på 1400-talet är i samma storleksordning som att få sju rätt på Lotto – 4 veckor i rad!
Släktskap på annat håll
Det är alltså inte, ens med superkrafter, möjligt att identifiera en DNA-matchning utifrån ett släktskap på 1400-talet. Förmodligen finns det trots allt någon miss i era superantavlor och DNA-matchningen beror troligen på ett okänt släktskap på närmare håll, som inte framgår av källorna.
Eller också är det så att er lilla DNA-matchning (44 cM med största DNA-segment på 9 cM är en liten matchning) beror på en slumpmässig likhet, som kommer av att ni har rötterna i samma befolkning. Eller så kan det till och med vara så att ni bara råkar se ut att ha matchande DNA på grund av osäkerheter i beräkningarna.
Enda möjligheten
Vanliga autosomala DNA-tester kan alltså bara användas för att bevisa släktskap under de senaste århundradena. Och även i sådan närtid krävs det så kallad triangulering av DNA-segment, för att du helt säkert ska veta att du hittat rätt släktskap.
Vill du gräva längre tillbaka är enda möjligheten att testa Y-DNA hos raka manslinjer eller mitokondrie-DNA hos raka kvinnolinjer. Med tillräckligt långa raka släktlinjer kan du med denna typ av tester undersöka och bevisa släktskap även på 1400-talet. Mer om detta en annan gång.
Mer information
Här finns vidare läsning om hur många av dina anor du har DNA från (på engelska):
How much of your genome do you inherit from a particular ancestor?