Fråga: Jag har en matchning med värdena 43/8. Jag har även testat båda mina föräldrar, men när jag kollar hos dem har ingen denna person som matching. Hur är detta möjligt?
Svar: Det kan låta märkligt att du har en matchning, som ingen av dina föräldrar har. Men det är inte alls ovanligt. Ett barn får oftast ett antal matchningar som inte finns hos någon förälder och det finns flera förklaringar till hur det kan bli så här:
- Du har ärvt en liten del DNA från din mamma och en liten del från din pappa, som matchar en annan person. Varje del är för liten för att ge matchning hos föräldern, men tillsammans blir det tillräckligt mycket för att räknas som matchning hos dig.
- DNA-segment är ”suddiga” i kanten, så beräkningen av de matchande segmentens storlek kan skilja mellan dig och din förälder.
- Din matchning är vad som kallas en falsk matchning, vilken beror på en slumpmässig likhet och inte på att ni ärvt en bit DNA från en gemensam ana.
Låt oss gå igenom dessa tre anledningar.
1. Noll+noll=ett
Du kan inte ärva något DNA som inte finns hos din mamma eller pappa. Trots detta kan det faktiskt hända att du själv får matchningar, som inte finns hos någon av dina föräldrar. Hur är det möjligt? Jo, det kan till exempel se ut så här på någon av era kromosomer:
Vi tänker oss att det blå är DNA som matchar en Anna Andersson. Här har både mamma och pappa en liten, liten DNA-bit som matchar denna Anna. Med så lite matchande DNA (i detta exempel ett DNA-segment på 5 centimorgan), så ligger det under gränsen för vad DNA-företagen räknar som DNA-matchning. Anna kommer därför inte att dyka upp i deras matchningslistor.Du ärver en kromosom från mamma och en från pappa. Båda dessa DNA-bitar följer då med till dig. De ligger på varsin kromosom i det kromosompar du ärvt från pappa och mamma. DNA-analysen kan dock inte se skillnad på vilken av de två kromosomerna i ditt kromosompar som det matchade DNAt sitter på. De två bitarna kommer därför att se ut som en större sammanhängande bit. I exemplet ovan överlappar de varandra lite och den sammanhängande biten blir kanske 9 centimorgan.Då är det hos dig tillräckligt mycket matchande DNA för att Anna Andersson ska räknas som matchning. Anna kommer därför att finnas med i din matchningslista, fast hon inte finns hos någon av dina föräldrar.När du får sådana matchningar handlar det alltså om personer som du matchar genom både din mamma och din pappa. Dessa matchningar är väldigt avlägsna och kan ofta vara så kallade ”falska” matchningar, där DNA-likheten bara beror på slumpen. De är därför i praktiken ingenting värda, men det är bra att känna till hur de kan uppstå.
2. Suddiga segment
Ett DNA-segment visas i din kromosomläsare som en bit DNA med en tydlig start- och slutpunkt, så här:
Men i verkligheten finns ingen tydlig början och slut. Segmenten är så att säga ”suddiga” i kanten:
DNA-företagen har sina formler som försöker beräkna var DNA-segmentet ungefär börjar och slutar. Eftersom denna beräkning inte ger något exakt svar, kan start- och slutpunkten bli olika för dig och dina föräldrar. Det kan därför bli så att du får ett ”längre” segment än din förälder. Och då kan det bli så att segmentet är tillräckligt stort hos dig, för att räknas som matchning med en person, medan det är för litet hos din förälder.
3. Falsk matchning
Alla matchningar är inte äkta. Det finns falska matchningar, beroende på något som kallas IBS.IBS står för ”Identical By State” (match från slumpmässig likhet), medan en äkta matchning är IBD, vilket står för ”Identical By Descent” (match från en gemensam ana).Detta låter krångligt, men jag ska bena ut hur det fungerar.Varje kromosom som du har är egentligen ett par av två kromosomer, en från mamma och en från pappa. Både pappas och mammas kromosom består av en lång rad av DNA-bokstäver.
DNA-analysen kan inte se vilken bokstav som finns på vilken av kromosomerna. Därför kommer ditt DNA-resultat att läsas så här:
Ett exempel som visar 12 positioner i ditt DNA och hur de kommer att läsas av DNA-analysen.
Som du ser kommer ibland mammas bokstav först och ibland pappas. Analysen har helt enkelt ingen aning om vad som är vad.
När ditt DNA jämförs med en annan persons, jämförs dina två bokstäver mot den andres två bokstäver. Och om minst en av bokstäverna är samma, då blir det en match!
Det kan se ut så här:
Längst till höger ser du vilken position som räknas som matchande (grönt) eller inte matchande (rött).
Här är det bara enstaka positioner lite här och där som matchar. För att det ska räknas som ett matchande DNA-segment, måste det vara många hundra positioner i rad som matchar. Då visas segmentet i din kromosomläsare.
Äkta eller falskt segment?
Nu vet du vad analysen letar efter för att hitta matchande DNA. Det måste alltså vara samma bokstav på samma position. Men eftersom analysen inte kan veta vilken kromosom som de matchande bokstäverna sitter på, kan den se DNA-segment som inte är DNA-segment.
Låt oss först se på ett äkta DNA-segment:
Här matchar alla 12 positionerna och det matchande DNAt ligger på samma kromosomer hela vägen. Då är det ett äkta DNA-segment, alltså en bit DNA som de båda personerna verkligen ärvt från en och samma ana.
Men analysen kan även se ett DNA-segment som ser ut så här:
Här blir det också match på alla positioner, men som du ser är det inte matchande DNA på en och samma kromosom hos bägge personerna. Det matchar lite huller om buller på de olika kromosomerna.
Det ser bara ut som att det är ett matchande DNA-segment, eftersom ett antal positioner bara råkar matcha på någon kromosom. Denna typ av DNA-segment är alltså en slumpmässig likhet, som inte beror på att de båda personerna ärvt DNA från samma ana. Ett falskt segment som inte visar på släktskap.
Allt är inte exakt
Som du har sett här ovan, är DNA-matchning ingen exakt vetenskap. Storleken på DNA-segment, och bedömningen av om segmenten är matchning eller inte, bygger på beräkningar. Beräkningarna innehåller osäkerheter. Därför kan du få en matchning som inte finns hos någon av dina föräldrar.