Category Archives for Peter svarar

Fråga: Jag vill testa mitt Y-DNA, men det finns så många varianter av test. Vilken nivå ska jag välja?

Svar: Y-DNA är ett spännande test, men som du säger så kan det kännas som en snårskog av olika testvarianter att välja på. För att svara på frågan behöver du först fråga dig själv: -Vad är det du vill veta? Och hur detaljerat vill du veta det?

Y-DNA-test analyserar DNA i Y-kromosomen, som endast finns hos män. Detta DNA ärvs enbart från far till son genom generationerna och kan därför användas för att söka släktskap och ursprung långt tillbaka i historien.

Det finns fyra huvudsyften med att testa sitt Y-DNA:

Det finns flera företag som erbjuder Y-DNA-tester, men de flesta gör det antingen på en mycket grund nivå eller på en riktigt avancerad nivå, som är onödigt komplicerad för de flesta. Det företag som har flest YDNA-tester att välja på, och den största databasen med Y-DNA-testade att matchas mot, är Family Tree DNA. Därför kommer mina rekommendationer nedan att baseras på de tester som finns hos Family Tree DNA.

Bekräfta din pappersforskning

Eftersom Y-DNA aldrig blandas utan ärvs oförändrat från far till son, kan det användas för att kontrollera om manliga släktlinjer stämmer med det som står i de skriftliga källorna. Genom att testa flera obrutna manslinjer, från en gemensam anfader, kan du bekräfta släktlinjer ända tillbaka till medeltiden eller ännu längre tillbaka.

Steg ett här att släktforska fram två eller fler raka manslinjer som härstammar från en och samma man. Du testar sedan Y-DNA hos nu levande ättlingar på var och en av släktlinjerna. Om de visar sig bära på samma Y-kromosomer, så stämmer dina släktlinjer.

För att verifiera ett släktskap räcker det inte med att de testade matchar på ett enklare Y-DNA-test. De kan då vara släkt för många hundra, eller till och med tusentals, år sedan. Det bevisar alltså inget. Det krävs därför mer avancerade Y-DNA-tester.

Men det är onödigt att slänga ut pengar på avancerade tester innan du vet om du är på rätt väg. Rekommendationen är därför att först göra testet YDNA37 på dina testpersoner. Om de inte matchar på denna nivå, stämmer inte släktlinjerna. Då är det onödigt att lägga ut pengar på dyrare tester.

Om de däremot matchar varandra på denna nivå, kan du nu gå vidare och uppgradera testerna för att få svar på om det är ett nära släktskap eller inte. Då är det testet YDNA111 du behöver (eller BigY, men det är oftast onödigt i detta fall).

Nyfiken på ditt djupa ursprung

Y-DNA ärvs längs obrutna manliga släktlinjer och kan därför följas tiotusentals år tillbaka i tiden. Du kan därmed hitta släktskap med förhistoriska personer som hittats vid arkeologiska utgrävningar och du kan spåra din släkts vandringar från stenåldern fram till historisk tid.

Viktigt att tänka på är att Y-DNA bara kommer från en av dina släktlinjer, din raka fädernelinje. Men den släktlinjen kan du följa desto längre.

För att undersöka din fädernelinjes djupa ursprung kan du välja på två nivåer:

Gör det enkla testet YDNA37. Du får då en översiktlig bild av vilken huvudgren av mänskligheten din släktlinje tillhör. Du får veta ungefär hur den vandrat genom den äldre förhistorien (stenålder-bronsålder).

Gör det avancerade testet BigY. Detta test analyserar många miljoner delar av Y-kromosomen och du får då ett resultat som ligger i den absoluta forskningsfronten. Du blir inplacerad i det stora världsomspännande släktträdet för alla män. Du kan se hur långt tillbaka i historien din släktgren grenade ut sig från övriga BigY-testade grenar. Du får se var de närliggande grenarna finns och kan då skaffa dig en bild av hur din släktlinje rört sig geografiskt. Ofta kan du få en bild av släktlinjen från äldre stenålder fram till järnåldern och ibland till medeltiden eller ännu senare.

Med resultatet från BigY bidrar du dessutom till forskningen och du är med och bildar nya grenar i ”världsträdet” i takt med att fler testar sig.

Släkten före de skriftliga källorna

De ”vanliga” DNA-testerna, som analyserar ditt så kallade autosomala DNA, kan inte användas längre bakåt än några hundra år. Detta eftersom detta DNA ärvs i en slumpmässig blandning från mamma och pappa, vilket blir en salig röra efter bara några generationer. Y-DNA däremot ärvs enbart från fädernelinjen och kan därför följas ända till tiden före de skriftliga källorna.

För att undersöka dina släktlinjer så långt tillbaka är det i princip bara testet BigY som gäller. Du får då ett detaljerat resultat som kan användas för att tidsbestämma när olika släktgrenar grenade ut sig i tiden före de skriftliga källorna.

Hur mycket information du får fram från ditt BigY-resultat beror på hur många andra närliggande släktlinjer som också testats med BigY. Ibland hittar du släktgrenar på medeltiden eller ännu senare, men ofta ligger ditt släktskap med andra testade släktgrenar på järnåldern eller ibland till och med ännu längre tillbaka. Men fler och fler testade linjer tillkommer hela tiden och med ett BigY-resultat följer du med i den utvecklingen.

Hitta en okänd fader

Söker du en okänd fader på nära håll (max 2 generationer bakåt), så är alltid ett vanligt autosomalt DNA-test det bästa att börja med, då det ger fler ledtrådar än ett Y-DNA-test. Men gäller det en okänd fader längre bak i släkten, som dessutom lämnat en obruten linje av manliga ättlingar efter sig, är Y-DNA ofta enda vägen att hitta honom.

Har du en misstänkt kandidat till faderskapet, gör du som under ”Bekräfta din pappersforskning” här ovan.

Har du ingen misstänkt, börjar du med testet YDNA37, för att se om du har turen att få några nära matchningar. Får du bra matchningar måste du sedan gå vidare med fördjupade tester, eftersom ”nära matchningar” på YDNA37 kan vara släkt för många hundra, eller till och med tusentals, år sedan. Vägen för att kontrollera om det verkligen är ett nära släktskap är att uppgradera både ditt och matchningens test till YDNA111. Det resultatet kommer att visa om det är ett nära släktskap eller inte.

Har du inte turen att få några nära matchningar, så är det tyvärr bara att vänta på att fler testar sig och att det dyker upp någon ny nära matchning. Tålamod är en DNA-släktforskares bäste vän…

BigY ger ”allt”

Är du nyfiken på både släktingar och ditt djupa ursprung, och vill ha all information om din Y-kromosom, kan det vara smartast att satsa på testet BigY direkt. BigY kostar en hel del pengar, men du får testet Y111 på köpet och du får veta allt som går, samtidigt som du då är med och bildar nya Y-DNA-grenar i framtiden.

BigY är ett avancerat test i forskningens framkant, så det är inte ett test för alla. Vill du veta allt, är BigY en guldgruva. Men är du bara lite nyfiken på vad din Y-kromosom kan visa, är YDNA37 ett alldeles utmärkt test att börja med.

Fråga: Jag har testat flera äldre släktingar och har funderingar kring hur man gör när de en dag är borta? Finns det någon form av ”testamente” för deras DNA-information?

Svar: Du ställer en mycket viktig fråga, kanske den viktigaste av alla! Fler och fler av dem som DNA-testades för ett antal år sedan finns inte längre ibland oss. Det är en stor förlust om deras DNA-resultat blir otillgängliga och om ingen kommer åt att hantera dem i framtiden.

Detta är därför en angelägen sak att ta tag i för alla oss som DNA-testar oss själva och våra släktingar.

Spara inloggningar

Enklaste sättet att se till att DNA-resultatet kan kommas åt av någon annan, om det skulle behövas, är att den testades inloggningsuppgifter är sparade så att de är tillgängliga för fler. I dagsläget bryr sig inte DNA-företagen om vem som loggar in med uppgifterna. Risken finns dock att reglerna blir hårdare i framtiden och därför rekommenderar jag nedanstående lösning. 

Upprätta fullmakt 

Allra bäst är att skriva en riktig fullmakt. Då finns det ett dokument, som ger en annan person rätt att hantera både DNA-provet och DNA-resultat, den dagen den testade går bort eller inte längre är förmögen att fatta egna beslut. Det är dags att upprätta framtidsfullmakter för de personer vi testar!

Jag har tagit fram ett fullmaktsdokument för detta, som är fritt att använda för alla. Framtidsfullmakten (som är utformad enligt den svenska lagen (2017:310) om framtidsfullmakter) ger fullmaktstagaren fulla rättigheter att hantera den testades DNA-prov och -resultat.

Framtidsfullmakten börjar gälla om den testade avlider eller om han/hon drabbas av demenssjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande och tillståndet är varaktigt. 

Du kan hämta fullmakten som pdf-dokument här: Framtidsfullmakt för DNA

I fullmakten kan du notera alla ställen där den testades DNA finns. Förutom själva DNA-testföretagen kan DNA-datat finnas uppladdat till Gedmatch, DnaPainter, DNAGedcom eller andra verktyg.

Viktig funktion hos FTDNA

Om den testade är testad hos Family Tree DNA, så har de en bra funktion som inget av de andra DNA-företagen har. De ger nämligen den DNA-testade möjlighet att skriva in vem som ska vara ”förmånstagare” (Beneficiary) för deras DNA-test, den dagen de själva inte längre kan hantera det.

Du hittar funktionen under din kontoinformation (under din bild och kitnummer), på fliken "Beneficiary Information":

Fråga: Om jag förstått det rätt borde 50% av mitt DNA komma från min mamma. Men jag har testat henne och när jag jämför oss två i kromosomvisaren har hon alla kromosomerna lika med mig. Hur kan det stämma?

Svar: Din fråga är något som de flesta blir förvånade över när de får sina första DNA-resultat för en testad förälder. Hur kan allt DNA vara lika? Var finns då den andra förälderns DNA? Jag ska reda ut detta.

Förvirringen uppstår när du tittar i detalj på hur du och din förälder matchar, i den så kallade "kromosomvisaren". Ett verktyg som finns hos Family Tree DNA, MyHeritage och 23andMe.

När du jämförs med en förälder i kromosomvisaren ser det ut så här:

Ni ser alltså ut att matcha på allt DNA på alla kromosomer (de små grå bitarna är DNA som inte analyseras, de ser likadana ut för alla). Så är det förstås inte. Du har fått 50% av ditt DNA från mamma och 50% från din pappa.

Anledningen till att det ser ut så här är att varje kromosom som visas egentligen är ett par av kromosomer, en från mamma och en från pappa. DNA-analysen kan inte skilja på vilket DNA som ligger på mammas kromosom och vilket som ligger på pappas. Därför visas de två kromosomerna som om de låg ovanpå varandra.

Kunde de två kromosomerna i varje kromosompar analyseras och visas var för sig, skulle det se ut så här:

Du skulle alltså matcha din mamma på hela de kromosomer du fått från henne och inget på kromosomerna från pappa. Men kromosomerna i kromosomparet går alltså inte att skilja åt och visas liggande på varandra. Därför ser det ut som om du och din mamma matchar på allt DNA, som i den första bilden.

Fråga: Jag funderar på att testa mitt mtDNA (mödernelinjens DNA). Det verkar bara vara FTDNA som testar detta, men de har två nivåer av test. Vilket ska jag välja?

Svar: Det finns flera företag som testar mtDNA, men ingen gör det lika bra som FTDNA. Hos FTDNA kan mtDNA testas på två nivåer, ett enklare test och en fullständig analys. Det är endast den fullständiga, som kallas mtDNA FullSequence, som är intressant. Här ska jag visa varför:

MtDNA, som alltid ärvs från modern, finns i cellernas så kallade mitokondrier. Mitokondriens DNA är en liten ring med endast ca 16500 baspar (baspar är det som ibland i dagligt tal kallas "DNA-bokstäver").

Ringen av mitokondrie-DNA brukar delas in i tre ”regioner”, vilka kallas HVR1, HVR2 och Coding Region.

HVR1 och HVR2 är delar där det relativt ofta sker mutationer, medan mutationer i den del som kallas Coding Region sker betydligt mer sällan. Men Coding Region är alltså den klart största delen av mitokondriens DNA.

Det enklare mtDNA-testet hos FTDNA analyserar endast de två små delarna HVR1 och HVR2. Det innebär att det missar alla mutationer som finns i Coding Region. Därför kan man utifrån ett sådant test ofta bara avgöra vilken huvudgren av mtDNA-trädet som du tillhör, T ex att du tillhör haplogrupp ”U”.

För att få veta din kompletta haplogrupp, alltså vilken detaljerad kvist i trädet du tillhör (t ex "U5a2b4c6"), behöver du därför göra det fullständiga testet, mtDNA FullSequence.

Med resultatet från det testet blir ditt mtDNA fullständigt kartlagt. Det innebär att du kommer att vara med och upptäcka nya grenar i takt med att fler testar sig. Då ändras din haplogrupp och du kommer alltså att alltid ha den mest detaljerade grupp som går att få.

Fler möjligheter

Det är endast hos FTDNA du kan testa ditt fullständiga mtDNA. Men det finns andra tester som analyserar delar av mtDNA. Ett vanligt test hos företaget 23andMe ger dig en relativt detaljerad haplogrupp ”på köpet”. Men alla mutationer hittas inte av detta test, så du kommer inte längst ut i trädet och du kommer inte att kunna vara med och skapa nya grenar. Även ett test hos företaget Living DNA ger dig en relativt detaljerad haplogrupp, men med samma begränsningar som hos 23andMe.

Rekommendationen är därför att om du vill ta reda på din fullständiga haplogrupp och dessutom vill veta vilka andra testade som matchar dig och ditt mtDNA, så är det testet mtDNA FullSequence hos FTDNA som är det bästa.

Fråga: Jag och en annan person har enligt (aningen osäker) pappersforskning en gemensam ana på 1400-talet. Vi matchar enligt DNA-testet 44/9. Är detta ett bevis på att släktskapet stämmer?

Svar: Nej, er matchning säger ingenting om ett eventuellt släktskap på 1400-talet. Det hade inte ens kunnat användas som bevis för ett visst släktskap på 1700-talet. Låt oss se på varför det är så.

Massor av anor

För att komma så långt tillbaka som till 1400-talet måste vi gå ungefär 18 generationer bakåt i din antavla. I den generationen har du ca 130 000 anor (även om en hel del av dem kommer att vara samma personer på grund av så kallade anförluster). Den person du matchar har också ca 130 000 anor på 1400-talet.

För att kunna säga att ni har endast ett släktskap på 1400-talet måste både du och din matchning ha kartlagt alla dessa totalt 260 000 anor. Det är en helt omöjlig uppgift. Ni kan alltså vara släkt på tusentals ställen på 1400-talet utan att kunna hitta det i några källor.

Men låt oss för ett ögonblick föreställa oss att ni är släktforskare med superkrafter, som lyckats hitta en guldgruva med tiotusentals helt okända arkivkällor. Med dessa källor lyckas ni kartlägga båda era antavlor 18 generationer bakåt. Och då ser ni att era antavlor faktiskt bara går ihop på ett enda ställe. Kan ni då säga att DNA-matchningen bevisar detta släktskap? Nej, det kan ni inte...

Massor av pappor

Anledningarna är flera. Främst är det så att på vägen till dina 130 000 anor på 1400-talet finns det 65 000 faderskap. Och bland dem finns det garanterat ett stort antal där pappan är någon annan än den som står i källorna.

DNA-undersökningar pekar på att 1-2% av alla barn har en annan pappa än den officielle. Det betyder att ca 650-1300 av faderskapen i den superantavla du kartlagt är fel och att många grenar i antavlan faktiskt ser annorlunda ut. Och samma gäller förstås för din DNA-matchnings antavla. Det släktskap ni tror er ha behöver alltså inte stämma och det kan dessutom finnas mängder med andra släktskap mellan er, som inte går att kartlägga i källorna.

Men låt oss ta era superkrafter ett steg till. Vi tänker oss att ni även har en röntgensyn, som kan se om en pappa är en biologisk pappa eller inte. Med hjälp av denna egenskap lyckas ni kartlägga två helt korrekta antavlor hela vägen tillbaka till alla era anor på 1400-talet.

Om ni då ser att det verkligen bara går att hitta ett enda släktskap mellan er, kan ni då säga att ert gemensamma DNA måste komma från denna enda gemensamma ana? Nej, det kan ni ändå inte göra...

Inte DNA från alla

Det är nämligen så att slumpen i DNA-arvet gör att du inte har DNA från alla dina anor. Går vi längre tillbaka än 6 generationer i din antavla, så finns där anor som du inte ärvt något alls DNA från. Och andelen genetiska anor sjunker sedan snabbt för varje generation.

I tabellen nedan ser du hur många anor du har i varje generation av din antavla. I den högra kolumnen står hur många anor som du har ärvt något DNA från (siffrorna är ungefärliga antal från matematiska simuleringar).

Som du kan se så bär du på DNA från mindre än hälften av dina anor, när vi kommit 11 generationer bakåt i antavlan. Från anorna på 1400-talet bär du bara på DNA från ca 1090 av 131 000 anor. Av de andra 130 000 anorna finns inga spår i ditt DNA.

Detta är en anledning till att det inte går att dra några slutsatser längre bak i tiden, med hjälp av de vanliga, så kallade autosomala, DNA-testerna. Vi bär helt enkelt bara på DNA från en bråkdel av våra anor.

Men låt oss säga att era superkrafter inte bara gäller släktforskning och röntgensyn. Vi tänker oss att ni även har super-DNA, som innehåller spår från alla era anor på 1400-talet. Då skulle ni båda bära på DNA från den enda gemensamma ana som ni hittat.

Men… att två personer har DNA från en och samma ana innebär inte att det blir DNA-match. Det krävs också att de båda råkat ärva samma bit av DNA från denna ana. Och sannolikheten att två personer ska ärva samma bit DNA från en ana på 1400-talet är i samma storleksordning som att få sju rätt på Lotto - 4 veckor i rad!

Släktskap på annat håll

Det är alltså inte, ens med superkrafter, möjligt att identifiera en DNA-matchning utifrån ett släktskap på 1400-talet. Förmodligen finns det trots allt någon miss i era superantavlor och DNA-matchningen beror troligen på ett okänt släktskap på närmare håll, som inte framgår av källorna.

Eller också är det så att er lilla DNA-matchning (44 cM med största DNA-segment på 9 cM är en liten matchning) beror på en slumpmässig likhet, som kommer av att ni har rötterna i samma befolkning. Eller så kan det till och med vara så att ni bara råkar se ut att ha matchande DNA på grund av osäkerheter i beräkningarna.

Enda möjligheten

Vanliga autosomala DNA-tester kan alltså bara användas för att bevisa släktskap under de senaste århundradena. Och även i sådan närtid krävs det så kallad triangulering av DNA-segment, för att du helt säkert ska veta att du hittat rätt släktskap.

Vill du gräva längre tillbaka är enda möjligheten att testa Y-DNA hos raka manslinjer eller mitokondrie-DNA hos raka kvinnolinjer. Med tillräckligt långa raka släktlinjer kan du med denna typ av tester undersöka och bevisa släktskap även på 1400-talet. Mer om detta en annan gång.

Mer information

Här finns vidare läsning om hur många av dina anor du har DNA från (på engelska):

How much of your genome do you inherit from a particular ancestor?

How many genetic ancestors do I have?

Fråga: Måste man köpa ett abonnemang för att se svaren på sitt DNA-test? Är det olika hos olika företag?

Svar: Du ställer en viktig fråga. Det är lätt att tro att det pris som DNA-företagen annonserar är det totala priset för DNA-testet. Så är det hos vissa, men hos andra kan det kosta betydligt mer om du vill kunna använda resultatet för DNA-släktforskning.

Företag utan abonnemang

Hos Family Tree DNA och 23andMe tillkommer inga kostnader för att se hela ditt DNA-resultat eller för att få tillgång till alla DNA-verktyg. Du köper testet, betalar för det, och sedan har du tillgång till hela resultatet och alla verktyg utan att behöva teckna något abonnemang.

Företag med abonnemang

Både AncestryDNA och MyHeritage är företag som inte annonserar det verkliga priset för vad deras DNA-tester kostar. Det pris som annonseras ger dig nämligen inte tillgång till hela ditt resultat och inte tillgång till alla DNA-verktyg. För att se allt och kunna använda alla verktyg måste du teckna abonnemang hos dessa företag.

Så här kan en annons från Ancestry se ut. Inte ett ord om att det tillkommer kostnader.

Så här kan en annons från MyHeritage se ut. Inte heller här ett ord om att det tillkommer kostnader.

Inte ett ord

Ingenstans på köpsidorna nämns med ett enda ord att det kostar extra för att få tillgång till hela sitt resultat och alla verktyg. Det är som att annonsera en bil och ange ett pris, men låta bli att säga att det kostar det dubbla priset om du sen vill kunna använda ratten och växellådan….

Det verkliga priset hos Ancestry är alltså inte de ca 1200 kronor (inklusive frakt) som de annonserar, utan i verkligheten 1200 kronor plus minst en tusenlapp per år i abonnemang, för att kunna använda hela resultatet.

Hos Myheritage är det verkliga priset inte de ca 900 kronor (inklusive frakt) som de annonserar, utan i verkligheten 900 kronor plus 1500-3000 kronor per år i abonnemang, för att få tillgång till hela resultatet.

Med det sagt, kan du förstås testa dig hos Ancestry eller MyHeritage även utan att teckna abonnemang, för att kanske ha tur att få några riktigt nära matchningar i deras databaser. Men utan abonnemang kommer du inte att ha några möjligheter att använda ditt resultat för någon djupare DNA-släktforskning.

En genväg utan abonnemang

Ett smart sätt att skaffa dig tillgång till alla kraftfulla DNA-verktyg som MyHeritage har, utan att behöva teckna abonnemang, är att testa dig hos Family Tree DNA och sedan föra över ditt resultat till MyHeritage. Då kostar det en engångsavgift på 324 kronor hos MyHeritage för att låsa upp tillgången till hela ditt resultat och alla verktyg, men du behöver inget abonnemang.
Just nu (februari 2019) fungerar inte denna överföring, på grund av ändrat format på datafilen från FTDNA, men det kommer att ordna till sig så småningom.

Mer information

För detaljerad information om vad du kan se och göra med eller utan abonnemang hos Ancestry kan du läsa här: What Can I See on Ancestry DNA Without a Subscription?

För detaljerad information om vad som kräver abonnemang hos MyHeritage kan du läsa här: Ny uppladdningspolicy för DNA har startat - MyHeritage Blog

Fråga: Jag har fått veta att jag tillhör haplogrupp XYZ. Hur gammal är den? Är den vanlig?

Svar: Din fråga är vad de flesta frågar sig, när de har fått resultatet från ett Y-DNA- eller mtDNA-test. Det kan i och för sig vara kul att få veta att man tillhör haplogrupp H13c4a7d2b, eller vad det nu blir för resultat. Men det säger inte så mycket. Man vill ju veta mer än en radda bokstäver och siffror.

Att ta reda på mer om sin haplogrupp kräver oftast en hel del sökande, men här ska jag visa var du kan hitta grundläggande information om alla haplogrupper. För en beskrivning av vad en haplogrupp egentligen är kan du läsa här.

Din plats i trädet

Du kan tänka på dig själv som ett löv i de stora världsomspännande träden för alla människors Y-kromosomer eller mitokondrie-DNA, de så kallade haploträden. Tillsammans med andra människors löv, sitter du på en liten kvist längst ut i trädet. Den kvisten är er haplogrupp.

Så här ser delar av haploträdet ut för mitokondrie-DNA-haplogruppen K2b3c1 och närliggande kvistar.

Om ditt resultat visar att du tillhör t ex mitokondrie-haplogrupp K2b3c1, så sitter din lilla kvist på en annan kvist, som har namnet K2b3c, som i sin tur sitter på den lite större grenen K2b3. K2b3 sitter i sin tur på grenen K2b, som sitter på den stora grenen K2. Och K2 är en gren av huvudgrenen K.

Förgreningarna har uppstått när en person har fått en mutation i sin Y-kromosom (om det är en man) eller i sitt mtDNA (om det är en kvinna). Då bildar alla ättlingar som ärvt mutationen en egen gren, medan de som inte bär på mutationen bildar en annan gren.

Det kan vara bra att tänka lite ”bakåt” i trädets grenverk, när du vill söka information om din haplogrupp. Det finns nämligen inte alltid information om just din lilla kvist. Vi DNA-släktforskare ligger ofta i forskningens framkant och många av oss tillhör nyupptäckta grenar av haploträden, vilka inte är utforskade ännu. Om du inte hittar information om K2b3c1 i exemplet ovan, kan du därför söka efter information om K2b3c istället, så kanske någon forskat mer om den.

Hur gammal är grenen?

Huvudgrenarna har uppstått för 50-80 000 år sedan och därefter har trädet fortsatt att förgrenas genom årtusendena. Det går inte att veta exakt ålder på grenarna utan åldern beräknas utifrån hur många mutationer som hunnit uppstå på de olika grenarna efter att de delade på sig. Y-DNA muterar i genomsnitt en gång vart 135-140:e år, medan mitokondrie-DNA muterar mycket långsammare, bara vart 2000:e år i genomsnitt.

Du behöver alltså tänka på att de åldersberäkningar som finns bara är ungefärliga och inga exakta åldrar. Men ju fler som testat sig på en gren, desto mer precisa beräkningar kan göras.

Info om Y-DNA

När det gäller hur många testade som finns i din YDNA-haplogrupp, eller närliggande haplogrupper, är haploträdet hos Family Tree DNA den bästa platsen att titta på. Säg till exempel att du tillhör haplogruppen R-YP618. Då kan du söka rätt på den i FTDNAs haploträd genom att skriva in din haplogrupp under ”Go to Branch Name”:

När du trycker på returtangenten, så visas just din gren:

Här ser du att det finns några personer från Norge, Finland, Skottland och Sverige på denna gren. Men du ser även att det finns ett litet plustecken till vänster. Det betyder att det finns ytterligare grenar under YP618. Om du klickar på de tre prickarna till höger får du se en lista på alla personer som tillhör haplogruppen YP618 eller någon av kvistarna som sitter på den grenen:

Detta är en bra sammanställning över hur många av de testade som tillhör denna haplogrupp. Observera att det bara är testade personer som visas. Det ger ofta en skev bild, då det är många fler med rötter i nordvästra Europa som testat sig än i övriga världen. Det kan alltså finnas många människor som tillhör din haplogrupp i andra länder, men de är ännu inte testade.

Hur gammal är din gren?

När det gäller åldern på en YDNA-haplogrupp, finns det främst en källa att titta i, nämligen haploträdet hos YFull.

Yfull sammanställer ett haploträd för alla som skickat in sina resultat från avancerade Y-DNA-test som BigY och liknande. De beräknar också en ålder på varje gren. Om vi tittar på samma gren som i exemplet ovan, R-YP618, så ser den ut så här i YFulls träd:

I trädet ser du grenen YP618 och några av kvistarna som sitter på den. Efter namnet på grenen står det ”formed 2600 ybp, TMRCA 2400 ybp”. Dessa siffror betyder följande:

Formed 2600 ybp betyder att grenen grenade ut sig (från närmast överliggande gren) för ca 2600 år sedan. Ybp står för ”years before present”.

TMRCA 2400 ybp betyder att alla som tillhör haplogruppen/grenen YP618 har en gemensam anfader som levde för ca 2400 år sedan.

Åldrarna är alltså inte exakta utan bara beräkningar. Om du för muspekaren över dessa siffror visas ett så kallat konfidensintervall, vilket anger mellan vilka åldrar som den verkliga åldern sannolikt ligger.

Info om MtDNA

Även när det gäller hur många testade som finns i din mtDNA-haplogrupp, eller närliggande haplogrupper, är haploträdet hos Family Tree DNA den bästa platsen att titta på. Säg till exempel att du tillhör haplogruppen U5b1b1. Då kan du söka rätt på den i FTDNAs haploträd genom att skriva in din haplogrupp under ”Go to Branch Name”:

Då visas din gren och närliggande grenar. Och du kan klicka på de tre prickarna till höger för att få detaljerade siffror på antalet testade på varje gren, precis som för Y-DNA här ovan.

Hur gammal är din gren?

Beräkningar av åldrar för mtDNA-trädets grenar finns samlade på en webbplats som heter Haplogroup.org. Här kan du söka efter din haplogrupp:

Om du till exempel tillhör haplogrupp U5b1b kan du söka i sökrutan. Du hittar då U5b1b och flera av denna haplogrupps undergrenar. Klickar du på U5b1b visas vad som är känt om dess ålder:

Här kan du se att grenen U5b1b har en ålder av mellan 6600 och 15100 år. Det är ett väldigt stort tidsspann och det beror på att osäkerheterna i åldersberäkningarna för mtDNA-trädet är mycket större än för Y-DNA. Detta eftersom mitokondrie-DNA muterar mer sällan än Y-DNA.

Veta mer?

Nu vet du var du kan finna information om din haplogrupps vanlighet och ålder. Men du vill förstås veta ännu mer. Tyvärr finns inte information om alla haplogrupper samlad så att den är lätt att hitta. Det bästa tipset är därför att googla din haplogrupp, för att se vad som dyker upp. Hittar du inget, googla närmaste gren ovanför din haplogrupp och fortsätt söka. Förhoppningsvis hittar du intressanta saker och ny information kommer att hittas med tiden.

Är det Y-DNA som du söker information om, läs gärna min och Karin Bojs bok ”Svenskarna och deras fäder - de senaste 11000 åren”, där vi berättar om hur de grenar som är vanligast i Skandinavien kommit till och hur Sverige har befolkats sedan istiden.

Du kan även hitta allmän information om de grövre grenarna i haploträden på en webbplats som heter Eupedia. Denna källa innehåller en del föråldrad info och mannen som ligger bakom webbplatsen har en del egna teorier, så ta informationen på Eupedia med en nypa salt.

Fråga: Jag har en matchning med värdena 43/8. Jag har även testat båda mina föräldrar, men när jag kollar hos dem har ingen denna person som matching. Hur är detta möjligt?

Svar: Det kan låta märkligt att du har en matchning, som ingen av dina föräldrar har. Men det är inte alls ovanligt. Ett barn får oftast ett antal matchningar som inte finns hos någon förälder och det finns flera förklaringar till hur det kan bli så här:

1. Du har ärvt en liten del DNA från din mamma och en liten del från din pappa, som matchar en annan person. Varje del är för liten för att ge matchning hos föräldern, men tillsammans blir det tillräckligt mycket för att räknas som matchning hos dig.
2. DNA-segment är ”suddiga” i kanten, så beräkningen av de matchande segmentens storlek kan skilja mellan dig och din förälder.
3. Din matchning är vad som kallas en falsk matchning, vilken beror på en slumpmässig likhet och inte på att ni ärvt en bit DNA från en gemensam ana.

Låt oss gå igenom dessa tre anledningar.

1. Noll+noll=ett

Du kan inte ärva något DNA som inte finns hos din mamma eller pappa. Trots detta kan det faktiskt hända att du själv får matchningar, som inte finns hos någon av dina föräldrar. Hur är det möjligt? Jo, det kan till exempel se ut så här på någon av era kromosomer:

Vi tänker oss att det blå är DNA som matchar en Anna Andersson. Här har både mamma och pappa en liten, liten DNA-bit som matchar denna Anna. Med så lite matchande DNA (i detta exempel ett DNA-segment på 5 centimorgan), så ligger det under gränsen för vad DNA-företagen räknar som DNA-matchning. Anna kommer därför inte att dyka upp i deras matchningslistor.

Du ärver en kromosom från mamma och en från pappa. Båda dessa DNA-bitar följer då med till dig. De ligger på varsin kromosom i det kromosompar du ärvt från pappa och mamma. DNA-analysen kan dock inte se skillnad på vilken av de två kromosomerna i ditt kromosompar som det matchade DNAt sitter på. De två bitarna kommer därför att se ut som en större sammanhängande bit. I exemplet ovan överlappar de varandra lite och den sammanhängande biten blir kanske 9 centimorgan.

Då är det hos dig tillräckligt mycket matchande DNA för att Anna Andersson ska räknas som matchning. Anna kommer därför att finnas med i din matchningslista, fast hon inte finns hos någon av dina föräldrar.

När du får sådana matchningar handlar det alltså om personer som du matchar genom både din mamma och din pappa. Dessa matchningar är väldigt avlägsna och kan ofta vara så kallade ”falska” matchningar, där DNA-likheten bara beror på slumpen. De är därför i praktiken ingenting värda, men det är bra att känna till hur de kan uppstå.

2. Suddiga segment

Ett DNA-segment visas i din kromosomläsare som en bit DNA med en tydlig start- och slutpunkt, så här:

Men i verkligheten finns ingen tydlig början och slut. Segmenten är så att säga ”suddiga” i kanten:

DNA-företagen har sina formler som försöker beräkna var DNA-segmentet ungefär börjar och slutar. Eftersom denna beräkning inte ger något exakt svar, kan start- och slutpunkten bli olika för dig och dina föräldrar. Det kan därför bli så att du får ett ”längre” segment än din förälder. Och då kan det bli så att segmentet är tillräckligt stort hos dig, för att räknas som matchning med en person, medan det är för litet hos din förälder.

3. Falsk matchning

Alla matchningar är inte äkta. Det finns falska matchningar, beroende på något som kallas IBS.

IBS står för ”Identical By State” (match från slumpmässig likhet), medan en äkta matchning är IBD, vilket står för ”Identical By Descent” (match från en gemensam ana).

Detta låter krångligt, men jag ska bena ut hur det fungerar.

Varje kromosom som du har är egentligen ett par av två kromosomer, en från mamma och en från pappa. Både pappas och mammas kromosom består av en lång rad av DNA-bokstäver.

DNA-analysen kan inte se vilken bokstav som finns på vilken av kromosomerna. Därför kommer ditt DNA-resultat att läsas så här:

Ett exempel som visar 12 positioner i ditt DNA och hur de kommer att läsas av DNA-analysen.

Som du ser kommer ibland mammas bokstav först och ibland pappas. Analysen har helt enkelt ingen aning om vad som är vad.

När ditt DNA jämförs med en annan persons, jämförs dina två bokstäver mot den andres två bokstäver. Och om minst en av bokstäverna är samma, då blir det en match!

Det kan se ut så här:

Längst till höger ser du vilken position som räknas som matchande (grönt) eller inte matchande (rött).

Här är det bara enstaka positioner lite här och där som matchar. För att det ska räknas som ett matchande DNA-segment, måste det vara många hundra positioner i rad som matchar. Då visas segmentet i din kromosomläsare.

Äkta eller falskt segment?

Nu vet du vad analysen letar efter för att hitta matchande DNA. Det måste alltså vara samma bokstav på samma position. Men eftersom analysen inte kan veta vilken kromosom som de matchande bokstäverna sitter på, kan den se DNA-segment som inte är DNA-segment.

Låt oss först se på ett äkta DNA-segment:

Här matchar alla 12 positionerna och det matchande DNAt ligger på samma kromosomer hela vägen. Då är det ett äkta DNA-segment, alltså en bit DNA som de båda personerna verkligen ärvt från en och samma ana.

Men analysen kan även se ett DNA-segment som ser ut så här:

Här blir det också match på alla positioner, men som du ser är det inte matchande DNA på en och samma kromosom hos bägge personerna. Det matchar lite huller om buller på de olika kromosomerna.

Det ser bara ut som att det är ett matchande DNA-segment, eftersom ett antal positioner bara råkar matcha på någon kromosom. Denna typ av DNA-segment är alltså en slumpmässig likhet, som inte beror på att de båda personerna ärvt DNA från samma ana. Ett falskt segment som inte visar på släktskap.

Allt är inte exakt

Som du har sett här ovan, är DNA-matchning ingen exakt vetenskap. Storleken på DNA-segment, och bedömningen av om segmenten är matchning eller inte, bygger på beräkningar. Beräkningarna innehåller osäkerheter. Därför kan du få en matchning som inte finns hos någon av dina föräldrar.

Fråga: Morfars far är okänd och jag har nu fått resultat från test av ett barnbarn till den misstänkte fadern. Vi matchar 94/29. Då är det väl bevisat att jag hittat rätt morfars far?

Svar: Om den misstänkte mannen är far till din morfar, skulle därmed din mor och det testade barnbarnet vara halvkusiner och du själv vara ett så kallat halvkusinbarn. Det skulle alltså se ut så här om de två männen i era släktträd är samme man:

De gröna personerna är ni två som testat er och matchar.

Personer som är halvkusinbarn matchar enligt statistiken varandra med mellan 57-530 cM. Med en matchning på 94 är det alltså fullt möjligt att detta misstänkta släktskap stämmer. Men du kan inte alls vara säker på detta.

Det är nämligen så att om två personer matchar med 94 cM, kan de vara så avlägset släkt som upp till 6-männingar. Det betyder att er matchning kan komma genom vilken som helst av era anor för sex generationer sedan, det vill säga från någon av alla dessa anor i din egen antavla:

Det finns alltså upp till 64 olika anor, från vilka du kan ha ärvt det DNA som matchar den andra personen. Men inte nog med det, detta gäller bara om ni endast är släkt via en enda släktkoppling. Är ni släkt på flera håll, så kan ni vara mycket mer avlägset släkt och ha ärvt matchande DNA via olika släktgrenar. Det kan alltså vara så att er DNA-matchning beror på att ni är släkt via flera gemensamma anor på 1600-/1700-talet.

Det är detta som gör det så svårt att kartlägga och bevisa släktskap med så kallat autosomalt DNA, det DNA som analyseras i de vanliga DNA-testerna. Det kan ibland kännas nästan hopplöst att försöka dra säkra slutsatser från resultaten. Men det finns sätt att skaffa dig bättre underlag för att veta om du är på rätt spår eller inte.

Hur göra?

Hur kan du skaffa dig fler ledtrådar, för att kunna bedöma om det är den misstänkte som var fadern? Nyckeln är att testa fler personer!

Finns din mamma i livet är hon den första du ska testa. Ju närmare i generationerna en person är, desto mer DNA från tidigare generationer finns kvar, vilket bör ge en starkare matchning om du är på rätt spår.

Nästa sak att fundera över är om det finns något fler barn eller barnbarn till din morfar, som kan testas? Ett test av en sådan släkting kan visa om matchningen med den misstänktes barnbarn kommer via din morfar eller inte.

Det är som sagt alltid bra att testa någon i den äldre generationen, på både din och den andre testades sida. Om inte det finns någon kvar att testa i den äldre generationen, kanske du har kusiner på din mammas sida, eller någon kusin till din matchning att testa? Eftersom syskon ärver olika blandning av DNA från sina föräldrar, kan någon av kusinerna ha ärvt mycket mer matchande DNA och därför ge en närmare matchning.

Rätt eller fel?

Om du testar flera personer i de båda släkterna, bör du få en betydligt närmare matchning mellan några av dem. Du bör få några som matchar med flera hundra cM, eftersom halvkusinbarn kan matcha med så höga värden som 530 cM och halvkusiner med så höga värden som 856 cM. Får du inga sådana nära DNA-matchningar, pekar det tyvärr mot att den misstänkte fadern inte är rätt man och att du får börja söka på annat håll.

Hur nära är nära?

En mycket bra sammanställning av hur mycket DNA som personer med olika släktavstånd normalt delar med varandra hittar du här: The Shared cM Project

Fråga: Jag vill veta min haplogrupp, hur får jag reda på den?

Svar: Det är lätt att tro att man automatiskt får veta sin haplogrupp när man gör ett DNA-test. Men så enkelt är det inte. De vanligaste testerna ger inga haplogrupper, du behöver göra speciella tester för detta. Vilka tester det är, ska vi titta på.

Men först, vad är en haplogrupp?

En haplogrupp är en gren eller kvist på det stora världsomspännande släktträdet för alla människor. En lite mer vetenskaplig definition är att en haplogrupp är benämningen på en grupp av människor som alla delar en gemensam anfader/anmoder och som alla har ärvt en särskild mutation från honom eller henne.

En man tillhör två haplogrupper, en för sitt Y-DNA (som ärvs från den raka fädernelinjen) och en för sitt mitokondrie-DNA (som ärvs från den raka mödernelinjen). En kvinna tillhör bara en haplogrupp, via sitt mitokondrie-DNA.

Man har räknat fram två släktträd för mänskligheten, ett för alla raka manslinjer och ett för alla raka kvinnolinjer.

Varje gren eller kvist som kartlagts i träden har fått en benämning, alltså en haplogrupp. Huvudgrenarna, som du ser ovan, har bokstavsnamn och sedan benämns de olika kvistarna (haplogrupperna) enligt olika system. För Y-DNA kan haplogruppernas namn se ut så här:

Först i namnet står huvudgrenens bokstav och därefter står namnet på den mutation som alla i den haplogruppen delar.

För mitokondrie-DNA-trädet namnges haplogrupperna enligt ett helt annat system:

Först i namnet står huvudgrenens bokstav. Därefter namnges grenarna och kvistarna omväxlande med siffra och bokstav. Ju längre ut i trädet desto längre namn.

Vilket test krävs?

Haplogrupperna framgår inte av de vanliga standardtesterna (som analyserar ditt autosomala DNA). Du måste därför testa just de delarna av DNA som ärvs oförändrade från förälder till barn, alltså mitokondrie-DNA eller Y-DNA.

Family Tree DNA är det enda företag som erbjuder kompletta tester för dina haplogrupper. Hos Family Tree DNA får du (med testet mtDNAFullSequence) veta hela din detaljerade haplogrupp i mitokondrie-DNA-trädet och ditt resultat utvecklas i takt med att nya grenar upptäcks.

När det gäller Y-DNA kan du hos FTDNA göra ett grundläggande test (testet Y37), som ger dig en övergripande haplogrupp och sedan fördjupa detta (med testet BigY-700), för att få veta den mest detaljerade haplogrupp som går att få fram. Resultaten hos Family Tree DNA visar också vilka andra testade personer som matchar dig och alltså finns på samma kvist i trädet som du.

23andMe är ett företag som bara erbjuder ett standardtest, men i det testet ingår även grundläggande information om dina haplogrupper. När det gäller mitokondrie-DNA, testar 23andMe inte hela mitokondriens DNA utan har valt ut ca 4000 positioner (av totalt 16500) som analyseras. Du är därför inte garanterad att få veta din mest aktuella haplogrupp och ditt resultat hänger inte med när nya grenar upptäcks.

När det gäller Y-DNA, testar 23andMe endast drygt 2000 av alla 300 000 kända mutationer, vilket gör att den haplogrupp du får är på en låg nivå.

Living DNA är ett företag som erbjuder ett test som ger dig haplogrupper för både mitokondrie-DNA och Y-DNA. När det gäller mtDNA får du ett resultat på samma detaljnivå som testet hos 23andMe. När det gäller Y-DNA, analyseras 22 500 av 300 000 kända mutationer, vilket ger dig en relativt detaljerad och aktuell haplogrupp. 

National Geographic har ett test som kallas Geno 2.0. Det börjar numera bli tämligen inaktuellt och det ger dig haplogrupper som baseras på 5 år gammal kunskap.

MyHeritage testar varken mitokondrie-DNA eller Y-DNA och ger därför inga haplogrupper.

AncestryDNA testar varken mitokondrie-DNA eller Y-DNA och ger därför inga haplogrupper.

Hur använda?

Hur kan du sedan använda kunskapen om din haplogrupp?

En av de mest spännande möjligheterna med att använda DNA i släktforskningen är att du kan kartlägga hur delar av din släkt förflyttat sig under tusentals år, långt före de skriftliga källorna. Med hjälp av din haplogrupp kan du ge dig ut på den spännande resan. På vägen kan du dessutom få reda på att du är släkt med en och annan förhistorisk människa, vars kvarlevor hittats vid någon arkeologisk undersökning.

Om dessa möjligheter kommer jag att skriva i kommande DNA-svar.